Jag var tvungen att låta BOKEN bara ligga ett par dagar efter att jag hade fått den. Mina förväntningar var så stora så jag vågade inte börja läsa den. Jag steg upp tidigt första dagen på min semester och började läsa:
”Innan hon blev Flickan från ingenstans- Hon som kom gående, Den första och sista och enda, som levde i tusen år – var hon helt enkelt en liten flicka i Iowa som hette Amy”, jag var fast.
Liknelser har gjorts mellan Kings Pestens tid (en av mina stora favoriter) och Cronins Flickan från ingenstans och jag kan bara sucka jaa så bra är den.
Jag har släpat med mig BOKEN i bilar och på tåg. Jag har låst in mig på toaletter och gömt mig för min familj. Jag har legat och läst i sängen på kvällarna så länge, att mina armar börjat skaka och värka. Jag har levt i BOKEN och upplevt en underbar resa.
Det är en stor bok till vikt och innehåll. Det är en vampyrapokalyps som man inte kan göra något annat än att älska. Den har mästerliga karaktärer som berör. Den handlar om världen före och efter. Den handlar om människor som kämpar för att överleva (de goda) men den handlar också om de smittade, de som inte längre får vara människor, de som lämnas utanför. Flera gånger under mina dagar med BOKEN ställde jag mig frågan när slutar en människa att var människa?
Liknelser har gjorts mellan Kings Pestens tid (en av mina stora favoriter) och Cronins Flickan från ingenstans och jag kan bara sucka jaa så bra är den.
Jag har släpat med mig BOKEN i bilar och på tåg. Jag har låst in mig på toaletter och gömt mig för min familj. Jag har legat och läst i sängen på kvällarna så länge, att mina armar börjat skaka och värka. Jag har levt i BOKEN och upplevt en underbar resa.
Det är en stor bok till vikt och innehåll. Det är en vampyrapokalyps som man inte kan göra något annat än att älska. Den har mästerliga karaktärer som berör. Den handlar om världen före och efter. Den handlar om människor som kämpar för att överleva (de goda) men den handlar också om de smittade, de som inte längre får vara människor, de som lämnas utanför. Flera gånger under mina dagar med BOKEN ställde jag mig frågan när slutar en människa att var människa?
Jag blev så fäst vid människorna och speciellt flickan Amy. Här finns inga fagra vampyrer att förälska sig i. Dessa varelser som militärens experiment skapat har endast ond mörk död med sig i släptåg. Men även i dessa varelser finns smärta och ångest, Vem var jag, före allt detta?
När jag till sist slog igen boken ville jag bara gråta:
Av utmattning, för att den var så underbar, för att jag inte ville skiljas från människorna, för att jag ville fortsätta att följa Amy, för att livet är så vackert och så grymt och för att jag ville(och vill fortfarande) veta hur det gick för människorna och för världen.
Jag får vänta, del 2 och 3 kommer 2012 respektive 2014. Jag väntar…
Ett litet minus måste jag nog ändå skriva och då gäller det för delen ”Efter”. Det blir bitvis segdraget och för detaljerat.
Men det lilla minuset betyder inget.
Jag uppmanar er som inte läst BOKEN, kliv in och ta del av en fantastisk resa. Jag avundas er som har den resan kvar att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar