Vass egg

Camille Preaker är en ung reporter på Chicago Daily Post. Hon är en arrogant enstöring med ett tvångsmässigt behov att rista in ord på sin kropp. Hon är fortfarande lite skör efter en tids behandling på en psykiatrisk klinik, när hon av tidningen skickas till sin hemstad i Missouri där ett mord på en flicka begåtts.
Snart befinner sig Camille i familjens viktorianska hus i Södern, och hon tvingas att efter åtta år på nytt umgås med sin kyliga mamma och sin halvsyster som hon knappast känner, en brådmogen trettonåring som oroar hela den lilla staden. Ännu en flicka hittas mördad. Morden tycks ha kopplingar till Camilles egen komplicerade barndom.
Gillian Flynns debutroman är en psykologisk thriller som handlar om lusten att skada, både sig själv och sina närmaste. Berättelsen är skriven i jag-form och språket återger skickligt den unga reporterns besök i hemstaden där hon försöker betrakta sin omgivning med professionella ögon.
Jag såg mig själv, en desperat trettonåring som låg snyftande på golvet i sin döda systers rum med en liten blommig sko. Eller Amma, själv tretton, ett kvinnobarn med en fantastisk kropp och en tärande önskan att bli den babyflicka min mamma sörjde. Min mamma som sörjde över Marian. Som bet den där babyn. Amma, som hävdade sin makt över mindre varelser ...
Jag började läsa denna bok för ungefär 1 år sedan men efter ungefär 30 sidor stoppade jag undan boken. Jag tyckte inte om den helt enkelt. I samband med att jag "städade" i mina bokhyllor fann jag boken igen och bestämde mig för att göra ett nytt försök.
Lite skeptisk tog jag mig an boken. Efter ett par sidor kände jag "dettaärminbok-känslan" komma krypande.
Camille är en antihjätinna som jag gärna tar till mitt hjärta. Hon är en besvärlig, ganska så destruktiv ung reporter och jag känner hennes plågor som om de vore mina egna.
När Camille återvänder till sin hemstad för att skriva om en flickmördare som härjar där, ramlar hennes barndom och det förflutna över henne som en blöt och tung filt. Det är suggestivt och mörkt. Camilles familj är  minst sagt dysfunktionell och speciellt hennes mamma är en sort för sig.
Det är något Twin Peaks över berättelsen och människorna i den. Detta tycker jag är helt underbart läs den!!