Väldigt spännande och bitvis riktigt ruggig. Steven börjar brevväxla med psykopaten Arnold Avery och en livsfarlig katt-och-råtta-lek tar sin början. Steven gräver ute på Exmoorheden, han vill hitta sin morbror Billy som försvann för arton år sedan. Att Billy försvann och förmodligen blev mördad av Arnold Avery har påverkat Stevens familj genom alla mår. Stevens mormor väntar fortfarande på att sonen skall komma hem. Stevens mamma kämpar för att orka ta hand om Steven och hans lillebror. Hon mår dåligt och familjen lever under ganska fattiga förhållanden. Över hela familjen ligger Billys försvinnande som en blöt och kall filt. Steven vet att om han hittar Billys kropp kommer mormor att sluta vänta och mamma bli snäll. Steven drömmer om att få en "riktig familj". I skolan är Steven utsatt för de tuffa killarna som tvingar av honom hans saker och hotar honom. Det är rått och tufft. Jag läser och hoppas att Steven ska hitta Billys kropp. Jag vill att Steven ska få en snäll och varm familj. Jag tycker mycket om Steven och jag läser med andan i halsen. Det är fina lite sorgsna porträtt av utsatta människor i boken och det är en mycket spännande och samtidigt en sorglig berättelse. Jag läser, ryser och försöker hålla alla tummar jag har för Steven. Läs den!
Riktigt bra deckare. Jag har läst Keplers två tidigare romaner och gillade den första sådär(för rå blodig för min smak), tyckte tvåan var klart mycket bättre.
Trean är riktigt spännande och det är full gas hela tiden. Blodigt är det i Eldvittnet också men inte värre än jag klarar av det. Boken är underhållande och jag är fast tills boken är färdigläst. Slutet är en riktig cliffhanger och jag vill vet och läsa mer nu. Hoppas fyran kommer snart. Snälla "Lars Kepler" skriv skriv....
Nej, detta var inte speciellt bra. Visst lite krypande stämning m.m Men annars gick den här boken mig spårlöst förbi. Orealistiskt. Varför springar man omkring med barn under jorden. Om man har en förskola som ligger intill ett psyksjukus så kan man väl gå på utsidan med barnen som skall träffa sina föräldrar som finns intagna på sjukhuset. Jag känner inte för att läsa fler böcker av Theorin....lika överskattad som Läckberg. Fan vet om jag inte föredrar Läckber. Hon skriver så att man vill läsa och historien är levande. Det fanns bitar i denna bok som jag intresserade mig för,jo. Vänskapen mellan Alice Rami och huvudpersonen Jan Hauger är intressant att läsa om. Hämnd och starka band. Men det blir ändå ett lågt betyg på den här boken.
Boken börjar med att Profileraren Charlie (Charlotte) Flint får en dag ett mystiskt paket med gamla tidningsurklipp. Klippen handlar om ett kallblodigt mord som skedde i Oxford under den tiden hon själv läste där. Lägg till att det är en av mina favoritförfattare som har skrivit boken och det kan bara bli bra, tänkte jag,
Men tyvärr. Detta börjar likna det förhållande som jag har med Patricia Cornwell. Jag börjar fundera på om vi är på väg mot en brytning? Jag läser boken med en viss behållning men jag är aldrig riktigt med i historien. Jag har inga problem med att lägga ifrån mig boken och jag tvekar lite när jag skall plocka upp den. Jag känner att jag inte bryr mig om Charlie eller hennes historia.När boken är slut drar jag en lättad suck. Jag är faktiskt glad att den är slut. Jag är besviken på McDermid och hade förväntat mig mer. Jag ger inte upp vårt förhållande ännu. Vi är kanske bara inne i en liten svacka? Jag hoppas detta för jag vet vad McDermid kan åstadkomma. Jag väntar....
Den andra boken i serien om kriminalinspektör Carl Mørck. Jag läste denna bok direkt efter Kvinnan i rummet (som jag tyckte var otroligt bra).
Jag är inte lika förtjust i denna historia. Visst jag hade svårt att lägga ifrån mig boken och visst gillar jag Carl fortfarande men jag jag tyckte så illa om de "tre mäktiga männen" som historien kretsar kring. Jag kom på mig med att "önska" att någon skulle ta livet av dem ganska omgående så att jag slapp läsa om dem mer.
Men jag kommer att hålla utkik efter nästa bok om Carl Mørck. för honom släpper jag inte.
