Tistelblomman

Ända sedan jag läste Amanda Hellbergs Styggelsen har jag varit "förälskad" i Maja Grå. Jag tycker om att vara i hennes sällskap och håller ständigt utkik efter henne. Jag hoppas att hon snart skall dyka upp igen efter att jag har skiljts från henne.
Nu är hon här igen. I Tistelblomman har hon flyttat till skotska höglandet tillsammans med sin älskade Jack.
Jack och Maja Grå flyttar in i det förfallna stenhuset Tistelblomman och allt verkar till en början lugnt och fridfullt.
Tistelblomman är inget lyckligt hus. Något är fel med huset och Maja mår snart dåligt och känner att någon vill henne och Jack illa.
Så är Jack tvungen att resa bort ett tag och Maja blir ensam.
Innevånarna i den lilla byn verkar mer än lovligt hemlighetsfulla och jag retar mig lite på dem. De irriterar mig med sin ovilja att berätta och på så vis undviker de att hjälpa Maja.
Jag tycker om den krypande stämningen i boken och jag följer efter Maja, oroar mig för henne men vet att hon kommer att reda upp situationen. Det är spännande på ett långsamt och stämningsfullt vis. Jag vill vara kvar, det är så vackert, det är Skottland och jag är med Maja.
Så nu håller jag utkik efter Maja Grå igen..

I will still be dreaming...

Bläddrar och scrollar:
  
Över alla tre böckerna vilar något vemodigt, en känsla av att något är förlorat och borta för alltid.
Samma känsla får jag när jag lyssnar på Eva Cassidy när hon sjunger Who knows where the time goes?
Across the evening sky, all the birds are leaving
But how can they know it's time for them to go?
Before the winter fire, I will still be dreaming
I have no thought of time......

Den odödliga Henrietta Lacks

Påbörjad läsning av:
En helt fantastisk berättelse om en fattig svart kvinna (Henrietta Lacks) som dör i cancer 1951. En läkare tog cellprov på henne (utan hennes medgivande) och dessa celler lever fortfarande. De har gett upphov till tre nobelpris och de låg till grund för poliovaccinet. Men Henriettas barn hade under många år inte en aning om allt detta...Oerhört gripande och intressant bok. Om den underbara vetenskapen och bristen på etik och moral.

Hungerelden

Hungerelden, Jerker eriksson och Axlander Sundquist.
Mord och Psykologi. Andra delen Victoria Bergmans svaghet.

Jag gillade inte första delen, Kråkflickan. Jag tyckte boken var konstig och svårbegriplig. Men det fanns något som höll mig kvar ändå. När jag upptäckte att del två fanns ute, tänkte jag först inte läsa den. Jag var och klämde på boken ett antal gånger. Jag drogs till den på något vis.
När jag hade fått min återbäring på COOP-koret bestämde jag mig, klev in på Akademibokhandeln och köpte boken.
Jag tycker mycket om Hungerelden. Jag känner att saker faller på plats och längtar efter boken när jag inte har möjlighet att läsa.
Poliskommisare Jeanette Kihlberg finns med i denna boken och hon fortsätter att jobba med fallet med de döda invandrarpojkarna. Jeanette får hand om ett nytt fall då en framgångsrik företagsledare mördas i Stockholm. Det ser ut som ett ritualmord.
Sofia Zetterlund försöker hitta tillbaka till sitt rätta jag. Jeanette och Sofia dras tillvarandra, både privat och via sina respektive arbeten:
Det är bra skrivet. Jag ryser och det kryper i kroppen på mig. Kapitlen är korta men det gör inget. Det känns faktiskt rätt bra. Jag känner att jag inte orkar med långa kapitel av denna bok, jag måste andas också.
Det är spännande, rysligt och jag väntar på tredje delen.

Nytt År Nya tag

Jaha nu har jag inte skrivit i min blogg på länge...varför? Jag vet inte vad det är för fel på mig. Jag känner ofta ett motstånd mot att skriva. Inte i mina anteckningsböcker..bara i bloggen. Jag kladdar och skriver annars hur mycket som helst. Men när jag skall skriva här så blir det högtidligt och fullt med krav. Allt skall vara så bra. Det blir så pretentiöst och svårt. Det är löjligt men sant. Nu tänker jag skärpa mig ett tag...