Vill ha..

...därför att jag älskar boken och för att jag skulle passa så bra i den!!!

Kall som graven- Peter Robinson

Så har jag fått en ny(gammal) favoritpolis, Allan Banks. Ny/gammal för jag träffade honom i En ovanligt torr sommar för ett antal år sedan. Varför har jag hållit Banks på avstånd hela denna tid frågar jag mig nu?
Allan Banks är i 40 års åldern och har (inte helt ovanligt) ett trassligt privatliv. Hans fru vill skiljas, själv tror han att han vill ha flytta ihop igen men samtidigt har han en attraktiv kollega som han dessutom har haft ett kortvarigt förhållande (troligtvis en av anledningarna till att hans fru har flyttat från honom?), Annie Cabbot.Banks får uppdraget att, inofficiellt, resa till London och leta rätt på Riddles (som är Banks chef) förrymda sextonåriga dotter, Emily, som visar sig ha hamnat i ganska dåligt sällskap.
Efter en del strul får så Banks med sig Emily hem och tror att allt är klart men det är istället bara början på en lång och bitvis komplicerad mycket intressant historia. Paralett med detta så konfronterar Annie en av männen som våldtog henne innan hon förflyttades till Yorkshire. Denna man är polis och en tidigare kollega till Annie.

Detta är en mycket bra engelsk deckare i Agatha Cristie stil och jag kommer nu att ”hänga” med Allan Banks och Annie Cabbot en hel del framöver. Jag tror jag åtminstone har 6 böcker som väntar på mig. Härlig höstläsning att se framemot alltså.

Never let me go

Detta är en oerhört vacker bok men den är smärtsam att läsa. Jag följer de tre vännerna Kathy, Tommy och Ruths liv från barndom till vuxna. Först deras tid som barn på den ganska idylliska internatskolan till deras liv som vuxna. Det är Kathy som berättar historien och den är både grym och känslosam. En del saker förblir i dunkel genom historien men jag blir ändå alldeles fullständigt delaktig i de tre vännernas uppvaknande från aningslösa omedvetna barn till smärtsamt medvetna vuxna. Kathy berättar historien utan sentimentalitet och med en slags lugn självinsikt. Det finns en alldeles speciell anledning till varför dessa barn finns och den anledningen är grym och ofattbar. Detta är både en skräckhistoria och en kärleksroman. Jag tycker mycket om den och tänker fortfarande på den och funderar. Funderar över vad ett liv är värt, vad det innebär att vara människa och hur vi lever tillsammans och vad vi gör mot varandra.

Du ska se Gilmore Girls....

Favorit nr 1

"Du ska se Gilmore Girls om du tycker om roliga karaktärer, dialoger som är fyllda med film och musik referenser och om du uppskattar en serie som är underbart mysig och där alla avsnitt under åtta säsonger är bra, vissa avsnitt är extra bra men inte ett enda är dåligt"
En tv-serie som är svår att inte älska.´Jag älskar den mycket.....men glöm inte ta med kaffe och mat. Ett måste när man tittar. Du kommer att förstå varför.

Dollhouse

Dollhouse, är en amerikansk science fiction-tv-serie, skapad av Joss Whedon.
Jag som är barnsligt förtjust i Buffy testar denna serie för att se om den kan vara något för mig.

 Dollhouse, spelar Eliza Dushku en ung kvinna vid namn Echo, en medlem av en grupp människor som är kända som "actives" eller "dolls." "The Dolls" har, efter att frivilligt ha skrivit på ett kontrakt, fått sina genuina personligheter rensade och sparade så att de kan återfå den den dag de slutar på dollhouse. Tills den dagen kommer kan deras hjärnor laddas med nya personligheter, minnen och särskilda kunskaper och färdigheter. Dollhouse har både privatpersoner och myndigheter som kunder; de anlitas för särskilda jobb, brott, fantasier, och goda gärningar. I uppdragen övervakas actives av handlers. Mellan uppgifterna, är dolls avprogrammerade och saknar i stort sett personlighet och känslor. De bor skyddat i det laboratorium som programmerar dem, i en gömd byggnad kallad "The Dollhouse". I handlingen följer man Echo, som från början är hjärntvättad, för att sedan bli självmedveten. Allt eftersom tiden går fortsätter hon minnas mer och mer om vad som hänt under hennes uppdrag.^[2][3]
Förutom Dushkus karaktär, handlar serien även om människorna som driver det mystiska "Dollhouse", och två andra "Dolls", Victor och Sierra, som är vän med Echo. Trots att Actives framstås som volontärer, är verksamheten olaglig och är under ständigt hot från Paul Ballard, en federal agent som har hört talas om "dolls". (kopierat från Wikipedia)

Hejdå Spike

Just sett klart sista avsnittet av Buffy. Det har varit en lång serie på 7 säsonger. Karaktärerna har nästan blivit mina vänner. Känns som om jag har bott i Sunnydale tillsammans med Scooby-gänget ett bra tag nu och plötsligt blivit tvungen att flytta därifrån och lämna mina vänner.
Jag kan konstatera att mina favoriter har växlat genom säsongerna Willow var länge min bästa vän men efter att hon nästan förintade världen i slutet av säsong 6, blev jag lite trött på henne.
"I varje människogeneration finns det en ung kvinna som är Utvald. Hon ska bekämpa vampyrer, demoner och alla andra mörkrets krafter. Hon är Dråparen" och utan Buffy hade vi ju aldrig klarat oss genom alla fasor. Angel som kom som en beskyddare, blev förälskad i Buffy, blev ond och god och ond men tillsist god. Angel som försvann efter säsong 2 och jag vet inte om jag blev lättad eller besviken (han fick en egen serie som jag kanske borde se?) Spike (älskade Spike) seriens bad-boy med sina underbara sarkasmer och coola stil. Ond men god och min favorit. Xander, Anya, Tara och inte glömma Oz....
Och Rupert Giles,Sunnydale High Schools bibliotekarie även Buffys väktare. Under en period flyttar Giles hem till England och jag saknar honom. Han återvänder för att ta hand om Willow när hon ger sig iväg för att förinta världen.
Dawn,  Buffys irriterande "syster"som egentligen är en energiboll...och som bara dyker upp en dag. Fast i slutet gillar jag henne och förlåter henne för allt gnäll.
Rily Finn som är Buffys pojkvän under ett antal avsnitt. Buffy kan dock aldrig älska honom fullt (p.g.a Angel) och deras förhållande tar slut. Rily var en bra pojk och Buffy var korkad som inte behöll honom.
Faith, en andra dråparen som kallas eftersom Buffy dör lite...hon är både skurk och hjälte. Hon är seriens bad-girl och en väldigt intressant och sammansatt karaktär som jag gillar.
Underbar dialog och många oförglömliga karaktärer.
Alla borde besöka Buffy-världen, absolut!!

Never let me go-påbörjad

Denna bok är en skildring av tre barns gemensamma uppväxt, men också en skönlitterär kommentar till en vår tids stora etiska frågor: genetik och kloning.
Jag tycker språket i boken är vackert och stämningen känns sorgsen och lite "detta-kommer-inte-att-sluta-bra". Det gör lite ont att läsa om dessa "reservdelsmäniskor"som vet att de inte har något att säga till om. Jag hoppas att mina farhågor om bokens slut är fel.
Tydligen har det gjorts en film på denna bok. Jag gillar boken (än så länge iallafall) och jag kommer nog att vilja se filmen. Carey Mulligan, Keira Knightley och Andrew Garfield spelar huvudrollerna.

Brottsplats Faithful place

"Faithful Place är Frank Mackeys barndomskvarter i Dublin, platsen han flydde från för tjugo år sedan. Ytterst tveksamt har han nu återvänt. Hans syster har ringt och bett honom komma. Hon hittat något från den unga kvinnan han en gång älskade. Hans ungdomskärlek som svek. Nu försöker Frank ta reda på vad som verkligen hände den där dagen som han har gjort allt för att glömma. Dagen som för alltid ändrade hans liv"

Rått och slitet verkar det vara i Faithful Place. Frank Mackey har lyckats ta sig därifrån och har numera ett bra(tror jag) jobb som polis. Han verkar ha lämnat människorna i FP bakom sig och trots sin skilsmässa funkar det ganska bra för Frank och han försöker tillbringa så mycket tid han kan med sin lilla dotter(som tydligen bor med sin mamma).
När samtalet från Franks syster kommer tvingas han resa tillbaka till sitt barndomskvarter och återuppta en komplicerad och infekterad kontakt med sin ganska så dysfunktionella familj. Det är mörkt, hotfullt och obehagligt att vara med Frank i hans barndomskvarter och nästan alla medlemmarna i Franks familj är personer som jag inte skulle vilja vara bekant med. De övriga invånarna som vi träffar i FP är inte heller speciellt trevliga. Det känns farligt att vara där. Fast jag håller troget fast vid Frank genom hela boken och följer honom hack i häl, både av nyfikenhet och för att jag gillar honom.
Det här är, precis som de tidigare böckerna, en underbart välskriven kriminalroman om gamla hemligheter och komplicerade mänskliga relationer.