Hungerelden

Hungerelden, Jerker eriksson och Axlander Sundquist.
Mord och Psykologi. Andra delen Victoria Bergmans svaghet.

Jag gillade inte första delen, Kråkflickan. Jag tyckte boken var konstig och svårbegriplig. Men det fanns något som höll mig kvar ändå. När jag upptäckte att del två fanns ute, tänkte jag först inte läsa den. Jag var och klämde på boken ett antal gånger. Jag drogs till den på något vis.
När jag hade fått min återbäring på COOP-koret bestämde jag mig, klev in på Akademibokhandeln och köpte boken.
Jag tycker mycket om Hungerelden. Jag känner att saker faller på plats och längtar efter boken när jag inte har möjlighet att läsa.
Poliskommisare Jeanette Kihlberg finns med i denna boken och hon fortsätter att jobba med fallet med de döda invandrarpojkarna. Jeanette får hand om ett nytt fall då en framgångsrik företagsledare mördas i Stockholm. Det ser ut som ett ritualmord.
Sofia Zetterlund försöker hitta tillbaka till sitt rätta jag. Jeanette och Sofia dras tillvarandra, både privat och via sina respektive arbeten:
Det är bra skrivet. Jag ryser och det kryper i kroppen på mig. Kapitlen är korta men det gör inget. Det känns faktiskt rätt bra. Jag känner att jag inte orkar med långa kapitel av denna bok, jag måste andas också.
Det är spännande, rysligt och jag väntar på tredje delen.