Denna dödens kropp

Ett mord som uppdagats på en undanskymd Londonkyrkogård får Thomas Lynley att åter träda i tjänst - och han är mer än välkommen. Mordroteln har fått en ny chef under hans frånvaro, och det har börjat gå grus i maskineriet.
Thomas Lynleys långvariga och känsloladdade frånvaro efter mordet på hustrun får äntligen sitt slut när han kallas tillbaka till Scotland Yard. De har kört fast i utredningen kring mordet på en ung kvinna, Jemima Hastings, som hittats knivhuggen på en avskild kyrkogård i London. Lynleys gamla gäng litar inte riktigt på sin nya avdelningschef, Isabelle Ardery, vars ledarstil verkar gå alla på nerverna. Faktum är att Lynley är den enda som kan se igenom hennes hårdhudade fasad och få syn på något annat, en väl dold sårbarhet, för att inte säga attraktivitet.
Samtidigt som Lynley arbetar i London följer hans forna kolleger Barbara Havers och Winston Nkata mordspåret söderut. På landsbygden upptäcker de en vacker och underlig plats där gamla traditioner är i bruk, men främlingar inte särskilt välkomna. Skogen ruvar på många hemligheter.
Det känns som om jag har hittat mina gamla kompisar igen. Det blev ett kärt återseende. Förstår inte hur jag har överlevt utan Thomas och Barbara. Jag har tidigare slukat Elizabeth Georges böcker och blivit väldigt fäst vid T och B. Men i de senare böckerna blekande mina kompisar bort på något vis, jag kände att vi hade växt ifrån varandra. Därför är det härligt att konstatera, vi är ett team igen, Barbara, Thomas och jag. Boken är tjock och spännande. Fast jag listade ut en del själv (jag har ju lärt mig av T och B tidigare).
Mest läser jag Georges böcker för jag vill fortsätta att vara tillsammans med Barbara. Jag gillar henne skarpt. Hon är självständig och inte fåfäng. Jag gillar hennes lilla lägenhet och hennes relationer med sina grannar. Thomas är ju snygg och faller för snygga lätt alkoholiserade Ardery (jag hoppas hon flyttar i nästa bok) förståss och Barbara är fult klädd som vanligt. Men jag håller på dig Barbara, du är bäst!!!!