Under en efterfest på lucianatten blir Sara Leijon brutalt våldtagen av fyra män. Chockad och skadad tar hon sig till polishuset och gör sin anmälan. Fallet tycks glasklart, alla bevisen finns där, på Saras kropp och i hennes berättelse. Men när det gäller en våldtäktsrättegång är ingenting enkelt. När Sara lyckades ta sig ur lägenheten den där ödesdigra natten trodde hon att hon hade överlevt det värsta, men det visar sig snart att det bara var början.
Kriminalinspektör Nina Mander vet vad Sara ger sig in på när hon anmäler männen, hon vet att Sara har alla odds emot sig och i ett försök att hjälpa henne kallar Nina in beteendevetaren Alex King. Kanske kan han stötta och lotsa Sara genom den extrema påfrestningen. Alex tar sig an uppdraget, men vad han inte räknar med är hur starkt situationen kommer att påverka honom. Rättegången river upp fula sår ur det förflutna och för sent inser Alex att han tagit sig vatten över huvudet. (kopierat från http://thomaserikson.com/bocker/illdad/)
Jag blev riktigt förbannad när jag läste boken. Det var svårt att lägga ifrån sig den. Kapitlen är kort och det är bra. Jag behövde andas lite mellan. Det är en otäck historia och något tillspetsad.
Jag tänker på min tid som nämndeman och våndan när man satt där och skulle fria eller fälla. Den helt obehagliga känslan av att man hade ena annans människas öde i sin hand. Är vi säkra? Finns det tvivel?
I Illdåd vet vi från början vad som har hänt. Vi vet vad som är sant och vad som är falskt. Här finns inga tvivel. De fyra männen är skitstövlar och man skulle vilja släppa ner dem i en djup håla och aldrig släppa ut dem mer. Att följa Sara genom hela rättegången är oerhört smärtsamt och jag känner att jag skulle vilja ge alla advokater och domaren var sin råsop så att de flög ut genom fönstret. Alla hemska frågor. Frågor med endast ett syfte att svärta ner Sara och få henne att framstå som mindre värd, "får-skylla-sig-själv".
Sara är sviken av alla. Bästa vännen sviker också. Men det blir lite för mycket.
Advokaterna framställs som odjur och domaren som en mansgris, känslokall och nästan elak.
Varför har inte Sara ett riktigt målsägandebiträde? Jo Alex King har ju fått den rollen. Men han kan ju inget om juridik. Nu blir hela rättegången som ett skådespel. Det gäller att vara smartast och ta kommandot.
Jag tänker om vi inte hade vetat sanningen. Om det hade varit som det är i verkligheten. Vad hade jag tyckt om advokaternas frågor då? Fast jag tycker att de gick för långt. Jag tror att Thomas Eriksson drar ett extra varv. Han vill provocera oss. Det skall han göra också. Vi måste tänka till.
I verkligheten är inte allt så svart och vitt. Där finns det oskyldiga kvinnor som blir offer för sjuka mäns handlingar. Men det finns också män som blir anklagade och utsatta för sjuka kvinnor handlingar. I verkligheten måste vi ta reda på sanningen om det finns någon.
Men fyra klor sätter jag i Illdåd. Tack Fru Booked för att jag fick möjlighet att läsa denna bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar